Blåalger

Christophe Bujon

Under sommarhalvåret får veterinärer många frågor om algblomningen och hur farlig den är för badande hundar. Även hundar som inte badar men som går i vattenbrynet och kanske dricker vatten kan råka illa ut. Veterinär Christophe Bjuon ger en kort beskrivning av de alger som finns längs de svenska kusterna och hur de kan utgöra en fara för våra fyrbenta vänner.

Blåalger (Cyanobacteria) är primitiva plantor/organismer som klassas som alger men som även har en del egenskaper gemensamma med bakterierna. Blåalger är encelliga organismer som vanligtvis växer i klungor eller i långa stråk. De omger sig oftast av ett slemmigt skikt.

Förekomst

Man finner blåalger i sötvattensjöar, i bräckt vatten och i havet. Det finns flera olika typer av blåalger, de som lever vid vattenytan och de som lever vid botten. Allt beror på storleken på det vatten de lever i, tillgången på ljus och hur mycket näring som finns.

Vid gynnsamma förhållanden, det vill säga när det är soligt, vattnet är varmt och rikt på näring (speciellt kväve och
fosfor) kan blåalgerna växa massivt och “blomma”.

Färgen på algerna varierar från blågrön som är vanligast till röd, brun och svart.

Om förhållandena ändras så dör blåalgernas celler. De löses upp och släpper då ut sina gifter. När de driver in till kusten blir de farliga för badande husdjur.

Kontakt

Hundar utsätts för dessa alger både genom att de dricker vattnet och genom att de badar i det. Katter badar ogärna
och brukar inte dricka vatten med blåalger i varför de drabbas mera sällan.

Gifterna som algerna producerar är mycket farliga och leder ofta till döden. Hur stor giftverkan blåalgerna får beror
på hur stor mängd hunden får i sig men också på hur upplösta algerna är. Om algerna är koncentrerade i vattnet behövs inte en så stor mängd för att döda en hund eller andra djur. Döden kommer dessutom oftast mycket snabbt.

Påverkan på levern

Levern har en central roll i kroppens funktion som att till exempel producera koagulationsfaktorer* och protein.

Vissa arter av blåalger producerar och innehåller hepatotoxiner (levergifter). Dessa skadar cellerna i levern vilket leder till celldöd och att levern slutar fungera. Man kan ibland till och med få blödningar i levern. Att djuret dör beror oftast på en kraftig leverskada i kombination med blödningar och chock.

Gifterna verkar även kunna ge cancer hos de djur som överlever.

Påverkan på nervsystemet

Vissa arter av alger producerar också neurotoxiner (nervgifter). Dessa påverkar andningen och rörelsemönstret. Slutligen leder de till att hunden börjar dregla, krampa och dör.

Påverkan på slemhinnor och hud

Slutligen finns det gifter i blåalgernas cellväggar som är mycket irriterande för slemhinnor och hud. Dessa gifter är delvis ansvariga för de kräkningar och diarré som uppkommer i samband med algförgiftning.

Symtom

En hund som utsatts för alger brukar få symtom efter mellan 15 och 60 minuter. Vissa hundar dör inom tio till 30 minuter från det att de har börjat visa symtom.

Om hunden kommit i kontakt med en mindre mängd blåalger får den kräkningar. Den får även buksmärtor och
ibland även diarré. Kräkningarna och diarrén kan vara blodiga.

Beroende på vilken typ av alger de fått i sig kan hunden även utveckla andra symtom som till exempel bleka slemhinnor, rest ragg, slöhet, svaghet, dålig koordination, smärta, andningssvårigheter och koma.

De hundar som utsätts för den art som är giftig för levern har symptom under en längre period och blodprov visar förhöjda lever- och njurvärden samt försämrad blodkoagulation.

Behandling

Behandling måste sättas in snabbt och går framförallt ut på att få bort algerna från hunden. Har hunden druckit vatten med alger i bör man framkalla kräkning. Hundar som har badat i algerna måste spolas av snabbt men noggrant. Man bör även sätta på en krage så att de inte kan komma åt att slicka på pälsen.

Efter det sätter veterinären in dropp för att förhindra chock och för att späda ut gifterna.

Vissa förgiftade hundar har visat sig bli ljuskänsliga så man bör skydda dem från direkt solljus.

Om hunden har kramper ger man kramplösande medicin men man bör undvika de flesta mediciner, inklusive smärtstillande. Dessa kan påverka den redan skadade levern negativt.

Christophe Bujon
Veterinär CHRISTOPHE BUJON är specialist i hundens och kattens sjukdomar och arbetar vid Södra Djursjukhuset i Stockholm.

Fotnot:

* Koagulationsfaktorer = ämnen som gör att blodet levrar sig på ett normalt sätt.

Algblomning

Mer information om aktuell algstatus på olika badplatser i Sverige och hur algblomningen påverkar människor kan du få på hemsidan http://badplatsen.smittskyddsinstitutet.se