Demodikos hos hund

Referat av artikel av Susanne Åhman

Demodikos orsakas av en parasit. Hos hund är det vanligtvis kvalsterdjuret Demodex canis som är orsaken, men man har hittat även Demodex injaii och en kortsvansad demodex. Hos hund lever demodexkvalstren i hårsäckarna och någon gång i talgkörtlarna. Hela parasitens livscykel sker på djuret. Demodex är helt artspecifik och smittar därför inte mellan olika djurarter, alltså inte heller till människa.

Det är inte ovanligt att enstaka demodex finns hos hunden. Den tillhör den så kallade ”normalfloran” med främmande organismer (även bakterier och jästsvampar) som finns och lever på hundens hud. Hundens immunförsvar håller dessa organismer i schack och låter dem inte föröka sig i stort antal eller orsaka besvär.

Demodex upptäcks genom att veterinären skrapar loss ytskiktet på huden och analyserar detta i mikroskop.

Sjukdomen demodikos delas in i juvenil (”ungdoms-”) och adult (”vuxen-”) demodikos, vilket avgörs av hur gammal hunden var när sjukdomen startade. Dessutom skiljer man på lokal och generell demodikos beroende på hur utbredd sjukdomen är på hundens kropp. Beteckningarna kan även kombineras till till exempel ”juvenil lokal” eller ”adult generell” demodikos.

Vid juvenil demodikos drabbas hunden före 18 månaders ålder och vissa raser är mer drabbade, till exempel amerikansk staffordshire terrier, west highland white terrier, mops och dvärgpinscher. Adult demodikos är ovanligare och beror på att immunförsvaret har försämrats och inte klarar att hålla demodexkvalstren i schack.
Behandlingen av demodikos är mycket varierande beroende på när hunden insjuknar och hur stor omfattning den har. Ofta kan man avvakta med behandlingen av en lokal, juvenil demodikos eftersom hunden ibland självläker. I Sverige finns endast ett godkänt läkemedel mot demodikos.

Under året har demodikos diskuterats i svenska hundtidningar. Man har länge ansett att juvenil generell demodikos har en viss ärftlighet. Det beror på att juvenil demodikos förekommer oftare hos vissa raser och att flera drabbade raser har ett nära släktskap. Det beror också på att vetenskapliga studier pekar mot att det krävs en ärftlig belastning för att utveckla sjukdomen juvenil demodikos.

Läs hela artikeln om Demodikos i Doggy-Rapport nr 3 2009.

Veterinär SUSANNE ÅHMAN, som skrivit artikeln, är specialist i dermatologi hund och katt, CertSAM och CertVD. Hon är bland annat verksam vid Djurakuten i Stockholm.