Epilepsi hos hund och katt

Referat skrivet av Lena Myrenius

Epilepsi är en relativt vanlig diagnos hos hund och katt. Epileptiska kramper ska betraktas som symtom med många möjliga orsaker eftersom epilepsi inte är en enhetlig sjukdom. Epileptiska anfall utlöses alltid från hjärnan.

Symtom

Generaliserade anfall är lättast att känna igen på beskrivningen då hjärnceller över hela hjärnan aktiveras samtidigt. Djuret ramlar omkull, blir okontaktbart, saliverar och har muskelkramper i hela kroppen med rytmiska benrörelser. Ofta släpper djuret också urin och avföring under anfallet som sällan varar längre än två minuter. Efter anfallet blir djuret återigen kontaktbart, men det kan vara mycket trött och vingligt.

Partiella anfall kan vara svårare att känna igen. Då aktiveras hjärnceller i en mindre del av hjärnan. I den del av kroppen som denna del av hjärnan normalt styr, till exempel ett framben, kan man då se krampryckningar. Ett annat exempel är om luktceller i nosen drabbas, vilket gör att djuret kan börja sniffa intensivt.

Ofta kommer anfallen under vila, men vilan har normalt föregåtts av aktivitet och stress. Det epileptiska anfallet inträffar alltså när djuret varvat ner efter aktivitet.

Behandling

Enstaka epilepsianfall som pågår i ett par minuter lämnar sällan några kvarvarande spår. När hunden eller katten får ett anfall ska man därför bara ingripa om den miljö eller situation djuret befinner sig i är farlig. Anfall som inte avklingar av sig själva och som varar i mer än 30 minuter (status epilepticus) är däremot så farliga att de kan vara livshotande. Vid sådana anfall samt vid så kallade ”cluster-anfall” då flera anfall kommer efter varandra under samma dygn ska det drabbade djuret behandlas akut med kramplösande läkemedel.

Medicinering med antiepileptiska läkemedel fungerar bra på 70-80 procent av hundarna. De två vanligaste använda preparaten i Sverige är Fenemal och Kaliumbromid vilka ibland även kombineras. Båda dessa preparat kan följas upp med hjälp av blodprov för att kontrollera nivån av läkemedel i blodet samt för att göra individuella justeringar.

I vissa fall där man kan se ett samband med löpperioder hos tik eller stress under löpperioder för hanhundar kan det vara aktuellt med kastrering som behandling. 

Epilepsi förekommer oftare inom vissa raser vilket tyder på att det finns en ärftlig faktor bakom sjukdomen. I dagsläget avråder man generellt från att avla på hundar som drabbats av epilepsi eller deras nära släktingar.

Läs hela artikeln om epilepsi skriven av Karin Jäderlund Hultin och Izabella Baranowska i Doggy Rapport nr 3 2007.