Rävens dvärgbandmask

Av Lena Myrenius

Efter att Sverige har varit fritt från den för människan dödliga parasiten rävens dvärgbandmask har flera fall av smittade rävar nu upptäckts. Ett intensivt arbete för att kartlägga parasitens spridning har inletts. Veterinär Lena Myrenius redogör för utvecklingen.

 

Som relativt ny och färsk veterinär var jag med om den stora förändringen i svensk smådjurshållning som innebär att hundar och katter tilläts resa mer fritt över våra gränser än tidigare. Visserligen ställs krav om vaccinering och avmaskning men gränserna blev mer öppna.

Tidigare var det lättare för allmänheten att reagera på illegalt inkomna utländska hundar i Sverige. Efter de nya reglernas införande blev det svårare. Den tyska båten i småbåtshamnen vid Göta kanal kunde ha med sig en helt legitimt vaccinerad och avmaskad hund men hunden kunde lika gärna vara illegalt införd utan korrekt vaccination och avmaskning. Det finns idag helt enkelt ingen möjlighet att kontrollera alla hundar.

Hur kunde vi få in smittan och hur farlig är den?

Många veterinärer höjde då precis som nu sina oroliga stämmor om att regelverket inte skulle efterlevas. Risken fanns att smittor som rabies och rävens dvärgbandmask skulle göra entré i Sverige.

Merparten av alla djurägare har gjort rätt, men tillräckligt många har missbrukat systemet för att ta in hundar till Sverige utan att följa regelverket. Nu har vi ytterligare en allvarlig, smittsam sjukdom i vårt land. Det är en zoonos (överförbar mellan djur och människa) som kommer att påverka vårt förhållande till naturen.

Ett exempel på hur det kan bli är Schweiz, där invånarna lever med smittan spridd i naturen och där rävar lämnar
smittsam avföring till och med inom befolkat område. I Centraleuropa är förekomsten av sjukdomen hos människa ett fall per 500 000 invånare. Risken att bli smittad bedöms där som liten. Men det är ett fåtal undersökningar gjorda kring vilka faktorer som kan påverka förekomsten. Vissa studier visar på kopplingar till hund och vistelse i naturen. Att vi i Sverige har ett särskilt förhållande till naturen i och med den unika allemansrätten tror jag och fler med mig skiljer Sverige väsentligt från Centraleuropa, och det kan påverka risken att smittas.

Det finns inga säkra bevis för att smittan överförs via livsmedel men det är en riskfaktor. Parasitens ägg som smittar människan syns inte för blotta ögat men sprids via rävens (eller hundens) avföring. Livsmedelsverket bedömer ännu risken att smittas via blåbär, svamp eller matsäcksätande ute i naturen som mycket liten. Man ger i nuläget inga särskilda rekommendationer. Om smittan skulle visa sig mer vanligt förekommande i vissa områden kan instruktioner om noggrann handhygien efter vistelse i skog och mark samt efter kontakt med hund bli aktuella.
Katter tror man inte utgör samma stora risk för spridning av rävens dvärgbandmask till människa men kan inte helt
uteslutas.

Dvärgbandmaskens ägg dör vid kokning men överlever vanlig frysning.

Går det att reparera skadan och utrota smittan med rävens dvärgbandmask?

”Kanske”, verkar svaret bli från experter på området. Inga försök har gjorts som visar att smittan har kunnat utrotas helt, men man har kunnat minska omfattningen i tidigare drabbade områden i Europa. Om ett bekämpningsprogram med avmaskning av rävar (genom betat foder) ska genomföras behöver det pågå
i minst fyra år för att få effekt. Ett argument för att påbörja ett bekämpningsprogram, även om man inte kan vara säker på att det kommer att pågå i tillräckligt många år, är att en vetenskaplig uppföljning skulle ge mer och ny kunskap om parasitens biologi och livscykel.

Att genomföra ett sådant bekämpningsprogram förutsätter att avmaskningskravet på hund och katt efterlevs.
Statens Veterinärmedicinska Anstalt( SVA) har gjort riskbedömningen att om man slopade kravet på avmaskning skulle cirka 30 hundar som är infekterade med rävens dvärgbandmask komma till Sverige varje år.

Hur ska man göra för att skydda sig själv och inte sprida smitta vidare utanför drabbade områden?

För dig som bor i de områden där smittan kan förekomma (Uddevalla, Munkedal, Färgelanda, Vänersborg, Borlänge,
Gagnef, Katrineholm, Vingåker och Finspång) har SVA gett särskilda rekommendationer om avmaskning. Dessa gäller de hundar och katter som förväntas vara i riskgruppen och som har ätit gnagare.

I första hand ska man avmaska sin hund eller katt med rent prazikvantelpreparat. För att undvika att parasiten utvecklar resistens mot aktuella avmaskningsmedel rekommenderas att man inte väljer de kombinationspreparat med prazikvantel som finns. Undantaget är om det finns anledning att avmaska även mot andra parasiter.

För att utreda hur utbredd smittan med rävens dvärgbandmask är så obduceras nu rävar från hela landet. Dessutom samlas gnagare från Uddevallaområdet in för kontroll liksom rävträck från Östergötland och Sörmland.

Jordbruksverket, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, SVA, Livsmedelsverket, Arbetsmiljöverket och andra berörda myndigheter redovisar den 31 maj 2011 en utredning om vilka åtgärder som är nödvändiga för att skydda folkhälsan mot rävens dvärgbandmask.

För dig som vill läsa mer om rävens dvärgbandmask hänvisas till SVA:s hemsida www.sva.se samt tidningen SVAvet:s temanummer om Rävens dvärgbandmask (nr 2 2011) som går att beställa via SVA:s hemsida.

Veterinär Lena Myrenius