Referat skrivet av Lena Myrenius
I februari 1999 uppmärksammade flera veterinärer i Värmlands län ett sjukdomsutbrott bland ovanligt många katter. Katterna hade alla tillgång till utevistelse och likartade symtom med matvägran och feber. Eftersom sjukdomsförloppet var snabbt misstänkte man att det rörde sig om en fågelburen smitta.
Det rapporterades även att fåglarna som matades vid fågelbord i de sjuka katternas hemtrakter betedde sig annorlunda. Provtagning visade att majoriteten av de sjuka katterna var smittade med Salmonella typhimurium.
En frisk katt har normalt en god motståndskraft mot salmonellabakterier. Det har visats att det krävs en miljon bakterier innan katten blir sjuk. När katten äter en fågel som är döende på grund av en salmonellainfektion får den i sig en stor mängd bakterier som övermannar immunförsvaret och kan i värsta fall orsaka en blodförgiftning, sepsis. Motståndskraftigare katter får en lindrigare infektion med hög feber som gör att katten inte vill äta eller dricka. Av dessa katter är det 65 % som kräks och 30 % som utvecklar diarré som symtom.
Utifrån kattens tillstånd och i avvaktan på provsvar så behandlas kattens symtom med dropp och eventuellt antibiotika för att motverka eller förhindra en blodförgiftning. Provsvaret kommer efter tre till fem dagar och då är de flesta katter redan bättre om de behandlats enligt ovan. Utsöndringen av salmonellabakterier kan kvarstå i upp till tre veckor i kattens avföring.
Det är viktigt att tänka på att salmonella kan vara en orsak till diarré hos katt och särskilt under vårvintern. Det är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan spridas från djur till människa.
Läs hela artikeln skriven av veterinär Marita Asp Tauni i Doggy Rapport nr 4 2006.