Sårvård del 2

Referat skrivet av Lena Myrenius

En lyckad sårvård och läkning innebär att man påbörjar rätt behandling så snart som möjligt efter att en skada uppstått. Sårets läkning påverkas av patientens förutsättningar, till exempel ålder, näringsstatus (det vill säga hur väl näringsförsörjt djuret är), mentalitet, stress, eventuell pågående medicinering och pågående sjukdomar. Även sårets förutsättningar påverkar läkningen, som till exempel vävnadens blodförsörjning, bakterier i såret (både typ av bakterier och antal bakterier), var på kroppen såret sitter, vilken typ av skada som uppstått och uttorkningsgrad.

En pågående kortisonbehandling kan skadligt störa sårläkningen genom att kortisonet hämmar inflammationen i såret, en inflammation som är viktig för sårets läkning. Däremot dämpar läkemedel inom gruppen NSAID (nonsteroidal antiinflammatory drugs), som idag finns tillgängliga i Sverige, inte inflammationen så starkt att de är skadliga för sårläkningen. NSAID har en gynnande effekt på sårläkningen genom att de lindrar djurets smärta och minskar stress.

Ett rent sår strävar man efter att sy (suturera) så snart som möjligt, helst inom den gyllene perioden 4-6 timmar efter det att skadan uppstått. Men viktigare än tiden är förutsättningarna för att sluta ett sår, det vill säga om det finns föroreningar (till exempel smuts, grus eller dylikt) i såret, om vävnaden är skadad och om blodcirkulationen i vävnaden är rubbad.

Ett förorenat sår är inte detsamma som ett infekterat sår. Om det behandlas på rätt sätt kan man förhindra att ett förorenat sår blir ett infekterat sår. Såret ska rengöras och spolas med rikliga mängder spolvätska, vävnaden ska återfuktas och skyddas för ytterligare föroreningar. Man ska undvika antiseptiska (bakteriedödande) och lokala, antibiotiska preparat vid sårbehandling. Förorenade sår bör under hela läkningen också rengöras från död vävnad genom att denna tas bort med hjälp av kirurgi och såret bör dessutom dräneras från vätskeansamlingar.

Moderna sårvårdsförband består av ett lager närmast sårytan som inte fäster mot såret. I den vätskebildande fasen av läkningen används ett förband som minskar luftens tillträde och transporterar ut vätskan till förbandets andra lager.  När sårytan torkat används ett förband som bibehåller fuktigheten och gynnar bildningen av ny hud.

Förbandets tredje lager har till uppgift att skydda och hålla fast de två undre lagren. Förbandets viktigaste uppgifter kan summeras som skyddande, absorberande, bibehålla fukt, förhindra förorening, bevara cirkulation och motverka infektion.

Läs hela artikeln om sårvård skriven av veterinär Ole Frykman i Doggy Rapport nr 1 2010.