Sjukdomar i bukspottkörteln på katt
Av Catarina Eliasson
Undersökningar visar att det är vanligare med inflammation i bukspottkörteln hos katt än vad man tidigare trott. Veterinär CATARINA ELIASSON beskriver inflammation och bristande funktion hos bukspottkörteln.
Sjukdom i bukspottkörteln (pankreas) ansågs tidigare vara mycket ovanlig på katt. På senare år har obduktioner visat att ett stort antal katter haft sjukliga förändringar i bukspottkörteln och att majoriteten av dessa har haft kronisk inflammation. Men fortfarande vet man lite om vilka orsakerna till sjukdomen är. Att ställa diagnos kan vara svårt och behandlingen baseras främst på att vara understödjande.
Bukspottkörteln
Bukspottkörteln ligger i den främre delen av buken längs med den första delen av tunntarmen och mellan magsäcken, levern och den högra njuren. Den är en körtel med två funktioner. Den producerar hormonerna insulin och glukagon som förs ut i blodet och reglerar blodsockernivån. Dessutom producerar den enzymer som via en utförselgång förs ut i främre delen av tunntarmen och deltar i matspjälkningen.
Inflammation
Vid inflammation i bukspottkörteln (pankreatit) kommer enzymerna ut i vävnaden utanför gångarna och bryter ned körtelvävnad istället för maten. Enzymer som normalt är overksamma tills de når tunntarmen aktiveras inne i bukspottkörteln och detta resulterar i en inflammation och självförstöring. Bukspottkörteln börjar bryta ner sig själv.
Inflammation i bukspottkörteln delas in i akut eller kronisk. Akut inflammation i bukspottkörteln tenderar att ha allvarligare symtom och kan vara livshotande. Den kan antingen läka helt eller bli kronisk. Kronisk inflammation i bukspottkörteln är mer vanligt förekommande och är en konstant pågående inflammation med mildare symtom.
Sjukdomsorsak
Hos de flesta katter som drabbas av inflammation i bukspottkörteln kan man inte finna orsaken till sjukdomen. Man betraktar därför inflammationen som idiopatisk, det vill säga orsaken till inflammationen är okänd. Faktorer som har sammankopplats med inflammation i bukspottkörteln är bland andra
- trauma,
- toxoplasma,
- calicivirus,
- FIP (Felin Infektiös Peritonit),
- förgiftning,
- hypercalcemi (hög kalciumhalt i blodet),
- komplikation till narkos.
Man har även sett ett samband mellan inflammation i bukspottkörteln och inflammation i leverns gallgångar samt i tarmen, så kallad triadit. Bukspottkörtelns utförselgång mynnar tillsammans med gallblåsans i tunntarmen.
Symtom
Sjukhistorien och de resultat som en veterinärundersökning ger visar inte specifikt på att djuret drabbats av inflammation i bukspottkörteln. Katter med inflammation i bukspottkörteln kan visa en rad olika symtom. De vanligaste är nedsatt aptit och trötthet. Kräkningar, viktförlust, diarré och buksmärta kan också förekomma. I milda fall behöver det inte märkas alls att katten insjuknat.
En undersökning kan bland annat visa att katten är uttorkad, har bleka slemhinnor, gulsot, snabb andning, feber, undertemperatur och buksmärta. Ibland kan veterinären känna att bukspottkörteln är förstorad.
Diagnos
Resultat av rutinblodprov visar oftast inte tydligt att djuret drabbats av inflammation i bukspottkörteln men de är ändå viktiga för att veterinären ska kunna utesluta andra sjukdomar och få en överblick av kattens tillstånd. Resultat från röntgen visar inte heller tydligt att katten lider av inflammation i bukspottkörteln. Ultraljudsundersökning är mer användbar än röntgen för att ställa diagnos men ställer krav på att den som utför den är skicklig och har bra utrustning. Dessutom utesluter ett normalt utseende på bukspottkörteln ändå inte sjukdom.
Nyligen har ett nytt test kommit, fPLI (feline pancreatic lipase immunoreactivity), som är specifikt för bukspottkörteln och som anses vara det bästa testet. Eftersom det förekommer att testet ger både felaktigt positivt och felaktigt negativt provsvar så bör fPLI ändå bara ses som en indikation på om kattens bukspottkörtel är drabbad av sjukdom. Vävnadsprov från bukspottkörteln kan vara till hjälp för att ställa diagnos men är inte alltid praktiskt möjlig att utföra. Ställandet av diagnos kompliceras även av andra, möjliga och samtidiga sjukdomar. Många gånger ställs diagnosen inflammation i bukspottkörteln för att den anses mest trolig utifrån från de undersökningsresultat man fått.
Behandling
Behandlingen av akut inflammation i bukspottkörteln är inledningsvis understödjande och består av vätsketillförsel, smärtstillande, näring och eventuellt antikräkmedel. Om nedsatt aptit är problemet kan man behöva sondmata katten. Fettlever kan förekomma samtidigt vilket gör det ännu viktigare att undvika fasta. Eventuella förändringar av halten elektrolyter i blodet korrigeras, till exempel vid hypokalemi då halten kalium är onormalt låg i blodet.
Allvarligare fall av akut inflammation i bukspottkörteln kan kräva intensivvård med bland annat blodplasma.
Om en kronisk inflammation behöver behandlas så inriktar man sig på att hitta den underliggande sjukdomen och behandla den, till exempel inflammation i lever eller tarm.
Generellt behöver katter med inflammation i bukspottkörteln inte antibiotika. Men sjukdomen kan förvärras om det uppstår komplikationer med infektioner. Bakterier kan spridas från tunntarmen till en inflammerad bukspottkörtel. Antibiotika kan också vara befogat om man misstänker en böld eller en bukhåleinflammation.
EPI
När en katt har EPI (exokrin pankreasinsuffiens, bristande funktion i bukspottkörteln) producerar bukspottkörteln inga enzymer. Detta påverkar matspjälkningen negativt och katten kan framför allt inte tillgodogöra sig fettet i fodret. Typiska symtom är ökad aptit, viktsförlust, diarré och fettrik avföring. Diagnos ställs med hjälp av blodprov, ett så kallat fTLI-test (feline trypsin-like immunoreactivity test).
Ofta har katten samtidigt vitamin B12-brist vilket ses med hjälp av blodprov, på grund av att upptaget i tarmen är nedsatt. Behandlingen består i att tillsätta bukspottkörtelenzymer i maten och ge ett foder som är fettfattigt.
Catarina Eliasson
Veterinär CATARINA ELIASSON är specialist i hundens och kattens sjukdomar. Hon arbetar vid djursjukhuset i Jönköping.