Selen som essentiellt, livsnödvändigt näringsämne har en ganska ung historia. Det upptäcktes inte förrän 1957 och först 1971 förstod man en av de viktigaste funktionerna. Selen ingår som aktiv komponent i enzymet glutationperoxidas, en effektiv antioxidant som oskadliggör peroxider - farliga metaboliter som bildas när fett härsknar, oxiderar.
Selen och E-vitamin samverkar genom att skydda våra celler från oxidativa ämnen. Från början trodde man att de kunde ersätta varandra, men senare forskning visade att de samverkade men hade olika verkningsområden. Kombinationen E-vitamin, C-vitamin och selen kompletterar varandra och utgör därför ett mycket starkt system av antioxidanter.
Selen är toxiskt i höga doser och natriumselenit och natriumselenat som är traditionella selentillsatser i foder och livsmedel är i sig själva mycket toxiska föreningar, vilket har inneburit att man länge varit försiktig med rekommendationer av selentillskott.
Man har dock upptäckt att selenstatus hos människor och djur till stor del är beroende av hur mycket selen som finns i våra jordar. Delar av Europa och Sverige har extremt låga selenhalter, vilket visar sig i selenstatusen i våra kroppar. Det har också visat sig att optimal selennivå i kroppen är betydligt högre än man tidigare trott. Selenhalter i blodet på vilda fåglar har visat sig ligga på vad som tidigare ansågs som toxiska nivåer, vilket visar att man har underskattat selenbehovet. Numera finns även två godkända organiska selentillskott, varav en selenjäst som är tillgänglig och inte lika toxisk som tidigare selentillskott (natriumselenit).
Man har visat att selen har en skyddande effekt mot många av vår tids så kallade välfärdssjukdomar, vilket gäller även våra husdjur och tillsatsen av selen är ett modernt sätt att komplettera antioxidantskyddet i Robur.