Lina och Loke har vunnit 15 kg svensk hundmat från Bozita Robur, ett "Roburkit" bestående av en reflexväst till hunden, ett sjukvårdskit, en praktisk foderhink och en keps.
Dessutom kan du läsa mer om Lina och Loke och deras vardag och träning tillsammans i en intervju med Lina här på vår hemsida under vinjetten Bozita Robur-profilen.
Berätta lite om dig själv och din hund Loke, en Australian Shepard?
Jag själv är 27 år gammal och kommer ursprungligen från Karlstad i Värmland. Jag flyttade till Stockholm med inte mycket mer än en väska med kläder när jag bestämde mig för att gå naturbruksgymnasium med inriktning djurvård och sedan har jag helt enkelt blivit kvar i huvudstaden. Livet ledde sedan, på lite krokiga stigar, till att jag utbildade mig till socionom på Socialhögskolan i Stockholm och jag tog examen denna sommar. Det är först de senaste åren som jag haft ett förstahandskontrakt, så det har inte varit möjligt att ha några djur innan, vilket har känts väldigt tomt. Det har alltid funnits djur omkring mig under min uppväxt och jag kan inte föreställa mig ett liv utan det. Loke är nu ett år gammal. Han kommer från Kalotes kennel i Vara och i en kull av nio valpar, så valde jag och min sambo honom för att han verkade lugnast. Valet var medvetet, i och med att planerna på en terapihund fanns redan innan vi började leta valp. Jag sökte en arbetsvillig, vänlig och intelligent hund, som ska kunna arbeta långa dagar och har den där viljan att vara människor till lags, så en vallhund kändes ganska givet. Man kan ju aldrig säkert veta hur en valp utvecklas, för mycket ligger ju sedan i uppfostran och vilka erfarenheter han gör etc, men min ambition är att han ska jobba med mig i framtiden. Än så länge är Loke ofta ett omoget litet busfrö – det är inte lätt för honom att koncentrera sig längre stunder när så mycket annat pågår i kroppen och världen! Han stretar i kopplet, lyssnar inte på kommandon, vill springa fram och leka med mötande hundar – struntar helt i matte i andra änden av snöret. Då känns det som att man skapat ett olydigt monster och man kommer aldrig att få ordning på honom. Men ibland tänder han plötsligt till ordentligt och då känns det som att möjligheterna är oändliga! Vi är sannerligen i unghundsperioden nu. Våra eskapader kan följas här: http://cafenaive.blogspot.com/
Vilka egenskaper har Loke som gör att han passar som Bozita Roburprofil?
Loke är ett riktigt litet energiknippe. Han kan springa länge och väl och när han väl blir trött, så räcker det med en kort stunds vila innan han är redo att köra igen. Samma gäller mentalt. Han älskar att träna nya tricks och lär sig snabbt. Det finns ingen lathet i kroppen, utom möjligtvis ett latöra när han tycker att det händer roligare saker omkring honom än att lyssna på matte. Jag tycker han personifierar energi och vitalitet väldigt bra.
Loke är uppväxt på Bozita Robur. Hur kommer det sig att ni valde Bozita Robur, vilken sort äter han och hur märker du att fodret fungerar?
Lokes uppfödare använde Robur valpfoder och då valde vi att fortsätta med det fodret. Sedan har vi tyckt att det passat så bra, så nu när det blev dags att byta från valpfoder till något annat, så tyckte vi att vi skulle fortsätta testa Robur. Nu använder vi Robur Maintenance, vilket har tagits väl emot av Loke. Det är bra att det är lite större bitar, så han måste äta långsammare och faktiskt tugga också. Något mer specialiserat foder behöver han inte, eftersom han har så mycket energi ändå. Det är främst pälsen jag går på för att se om fodret är bra, samt givetvis allmäntillståndet över huvud taget. Loke har mycket fin och glansig päls.
Hur ser din och Lokes vardag tillsammans ut?
Om jag jobbar och sambon är på skolan, så är Loke på hunddagis. Det har varit mycket bra för honom i socialiseringssynpunkt, eftersom vi själva inte har så många vänner med hund. Vi ska dock försöka avveckla dagiset, då han på köpet fått för sig att bara åsynen av en annan hund betyder lek och stoj enbart. Det var ju aldrig tanken!
Är jag ledig, så står oftast något träning på schemat för Lokes del. Ibland är det bara något nytt trick vi övar på och det kanske sammanlagt blir en kvarts träning över en dag. Andra gånger är vi utomhus och tränar mer traditionell lydnad en längre stund. Vardagslydnadsträningen ingår i promenaderna. Att gå fint i kopplet, hälsa fint på folk och hundar m.m. Det märks att Loke har blivit unghund, för saker som han kunde jättebra för några månader sedan har han nu plötsligt helt glömt bort! Så man måste ständigt repetera. Naturligtvis är det inte bara jobb. Vi åker exempelvis till ”hundöarna” på Drottningholm ganska ofta. Där är det tillåtet för hundar att vara lösa och det brukar oftast vara många andra hundägare där med sina hundar. Han måste ju få vara ”bara hund” också! Det är fantastiskt att se glädjen i hans steg när man tar av kopplet och låter honom springa precis som han vill. Koppelpromenader kan aldrig göra honom helt nöjd. På kvällarna tar vi det lugnt. Jag sitter vid datorn och pysslar medan Loke oftast ligger under skrivbordet där jag egentligen vill ha mina fötter. Man kan inte förvänta sig särskilt mycket privatliv med en Aussie i familjen. Han vill vara med överallt. Fick Loke välja, så skulle han hålla oss sällskap på toaletten också! Tack och lov gick dock ensamhetsträningen som valp bra och han klarar av att lämnas hemma några timmar om det behövs.
Loke är under utbildning till terapihund. Vad innebär det att vara terapihund?
En terapihund ska arbeta för att öka en klients motivation, välbefinnande och hälsa. Det kan även handla om att ”bara” öka människors livskvalitet. För många människor är det mycket värdefullt att bara få klappa en hund och få prata lite förtroligt. En hund kommer ju aldrig avslöja dina hemligheter och en hund förställer sig aldrig med att låtsas tycka om dig. En terapihund kan även vara behjälplig vid exempelvis sjukgymnastik. En människa som måste träna grovmotorik kan kasta boll till hunden eller gå med den en bit. För finmotorik kan de ge små godisbitar ur en burk eller borsta hunden. Att hunden är med flyttar fokuset lite och det blir roligare att genomföra den kanske väldigt ansträngande sjukgymnastiken. Även läs- och skrivsvårigheter är något en terapihund kan hjälpa till med. Det är lättare att motivera sig själv om det är roligt att genomföra ansträngande uppgifter. Hunden är en yttre motivaton som kan öka den inre motivationen i dig själv. Klienten kan få säga hundens namn och kommendera den att göra olika saker. Eller så kan man gömma ett rör med en skriftlig instruktion eller kort berättelse i, som hunden får leta upp och överlämna till klienten, som därefter ska läsa upp stycket. För dementa kan minnet stimuleras när man talar om tidigare besök. Hundens blotta existens i en grupp av människor kan öka den sociala interaktionen mellan individerna. Terapihunden kan skapa en bro mellan en klient och exempelvis psykologen. Det är egentligen bara fantasin som sätter gränser. Terapihunden ska inte ersätta annan vård eller behandling, utan är ett bra komplement till den primära behandlingen.
Vilka krav ställs på en terapihund, vilka egenskaper ska hunden ha och är det några speciella raser som lämpar sig bättre?
En terapihund måste klara av att vara lugn i både väntade och oväntade situationer och med olika typer av människor. Vissa människor är utåtagerande med vilda gester och höga röster, andra kan vara helt apatiska, barn flänger runt och kan vara hårdhänta osv. Det är dock inte meningen att hunden ska bli en robot, det är fortfarande ett levande djur vi pratar om, så det ställs även höga krav på mig som förare att vara känslig för min hunds signaler om det blir för mycket för honom. Mitt fokus är i första hand alltid min hunds väl. En grundförutsättning för en terapihund skulle jag nog ändå säga är att gilla människor – en hund som enbart tyr sig till matte/husse och inte gillar att ta kontakt med andra, okända människor kan ju inte utföra jobbet och skulle inte trivas med det heller. Det ställs även höga krav på saker hunden ska kunna, förutom ren vardagslydnad som att gå fint, stanna kvar, sitt m.m. Terapihunden ska kunna apportera olika förmål och även lyda andra än mig, vara bekväm kring rullstolar och andra onaturliga ting. Krypa, gå bakom, gå runt, lägga huvudet i knät eller handen, sändas till en annan person, hanteras av okända – listan är lång. Det finns ingen förteckning på raser som är särskilt lämpade att bli terapihundar. Ingen som jag har sett i alla fall! Även om alla raser är framavlade till olika ändamål, så får man ändå utgå från individen främst, tycker jag. Ska man börja från noll med en valp så kan det enligt mig vara bra att tänka efter lite i valet och just läsa på rasspecifika egenskaper, för då kan man ändå få en fingervisning på vad man kanske får för ”slutprodukt”. En annan sak man kan tänka på är att enbart utseendet på hundar framkallar känslor hos oss människor, vare sig de är medvetna eller inte. En maffig rottweiler framkallar helt andra känslor än en lurvig bearded collie. Därmed inte sagt att den ena eller den andra skulle bli en bättre terapihund, men har man en hund av en ras som många har en negativ bild av, så kan man få ytterligare ett hinder att överstiga. Hittills på utbildningen har jag sett allt från en liten pudel till en Cane Corso. Har man en hund som man tror på – go for it!
Hur kom du in på att utbilda Loke till terapihund? Har du haft någon innan?
Loke är min första hund, även om jag vuxit upp med hundar i familjen. Tanken på en terapihund växte fram redan under socionomutbildningen som jag nyligen avslutade. I USA är fenomenet med att använda djur inom vård och omsorg betydligt vanligare och det var så jag först hörde talas om det redan för flera år sedan. Många har kanske sett Prison Dog Project på TV? När det var dags att skriva C-uppsatsen i slutet av socionomutbildningen, så bestämde jag mig tidigt för att den skulle handla om djurs medverkan i socialt arbete. Det var inte helt lätt att hitta svenskt material till att utföra uppsatsen, men det gick till slut och jag kände då med säkerhet att jag ville ha en terapihund som kan arbeta med mig i framtiden. Så idén fanns redan innan just Loke var påtänkt! Han valdes ju ut med tanken att klara av och gilla att arbeta som en terapihund, men vi får ju som sagt se hur han blir som vuxen. Skulle det visa sig att han inte gillar det, så kommer jag inte tvinga honom och vi kommer inte älska honom mindre för det. Då får han vara en familjehund istället och vi satsar mer på agility eller något annat som kan ge utlopp för hans arbetslust. Jag får försöka hitta en annan lämplig terapihund om så skulle bli fallet, men jag har ändå planer på att ha flera utbildade terapihundar, i olika storlekar osv, så det kommer bli huset fullt oavsett! Inte mig emot. Det här är något jag satsar på.
Tränar eller tävlar du och Loke några andra grenar?
Nej. Jag är personligen inte särskilt intresserad av tävling, kanske för att jag blir så himla nervös i sådana sammanhang! Men rosetter och pokaler har inget direkt värde för mig, utan jag vill främst ha en underbar kontakt med min hund och låta honom få använda all sin energi till sådant han tycker är kul, men även låta honom känna att han har uppgifter att utföra. Jag vill gärna lägga agility och freestyle på schemat, men det är utan tävlingsambitioner. I alla fall i dagsläget.
Vad har du och Loke för målsättningar för 2010?
Loke behöver kanske mer tid på sig att mogna, annars är målsättningen att klara slutproven på terapihundsutbildningen i april. Vi strävar mot det förstås, men jag vill inte driva honom för hårt heller, eftersom det är ett tufft arbete att utföra när han väl är klar och han är trots allt bara ett år gammal. Med lite tur kan det kanske bli i slutet av 2010 istället, vi får se! Allt går väldigt fort med denna unghund, så vem vet, han kanske plötsligt står redo i mars. Annars kommer vi fortsätta praktisera på äldreboenden och liknande under 2010, för att öka hans toleranströskel. Han är superglad när vi besöker gamlingarna, så glädjen råder det ingen brist på. Det Loke måste lära sig är att kontrollera sin iver och dämpa sig lite, för det kan lätt övergå i stress istället.
Har du och Loke några träningstips att dela med er av?
Det ska vara kul att träna! Det är det viktigaste träningstipset som finns. Vi klickertränar och den metoden funkar väldigt bra för oss, utan att gå in närmare på hela det konceptet här. Det finns ingen rädsla hos Loke att han ska straffas om han gör fel, utan det finns bara glädjen och ambitionen i att försöka komma på vad matte är ute efter – för då blir det godis eller leksak! Gör han fel uteblir helt enkelt godis/leksak utan att det blir en större affär av det och jag får istället försöka förklara bättre för honom. Eftersom han gärna vill ha sin belöning, så är besvikelsen i en utebliven belöning tillräcklig för att få honom att försöka ännu mer. En hund som inte är rädd för att göra fel får gott självförtroende, tänker själv och blir en spontan hund som testar vad som lönar sig och struntar i det som inte lönar sig. Relationen mellan dig och hunden blir dessutom väldigt bra. Det måste väl kännas bättre att ha en hund som kommer rusande till dig för att allt med dig är positivt för den, snarare än en hund som kommer till dig för att den är rädd för konsekvenserna om den inte gör det? Känner du att du blir irriterad under ett träningspass – avbryt då hellre och testa igen senare. Jag tappar också tålamodet, men träningen går faktiskt aldrig bättre av att man blir sur på hunden och tar ut sin frustration på den. Jag har stött på folk som tolkar denna mjuka metod, som klickerträningen är, som att man inte uppfostrar hunden, men så är inte fallet. Självklart har Loke regler att följa. Han får inte vara i möblerna, ta mat från bordet, tigga osv. Skillnaden är att man istället tränar hunden att själv välja att exempelvis inte ta maten från bordet, istället för att skälla på hunden och slå den (för att ta ett extremt exempel) så att den blir rädd för att göra något alls. Att träna bort problembeteenden med mjuka metoder tar längre tid helt klart, men sedan sitter det där. Man har släckt ut det icke önskvärda beteendet, istället för att bara ”dölja det” genom att göra hunden rädd för att göra det.
Intressanta träningslänkar för inspiration, de säger så mycket mer än mina ord egentligen
http://www.youtube.com/watch?v=zNAOe1djDyc
http://www.youtube.com/watch?v=sI13v9JgJu0
http://www.youtube.com/watch?v=sFgtqgiAKoQ
http://www.youtube.com/watch?v=MgnLgHFRJu4